Två vovvar och en rosa boll :-)

Häromdagen hade vi besök av vovvarnas vorsteh-kompis. Det är alltid lika roligt. Tilia tyckte det var särskilt kul. De två vovvarna hade mycket spring i benen och bollen blev rastad riktigt ordentligt :-).

För oss var det också speciellt att få se Tilia så leksugen igen. Det var ett bra tag sedan hon var så på hugget. Tilia har gått på en nästan fyra månader lång behandling med kortison efter att ha fått diagnosen eosinofil lunginflammation tidigt i höstas. Kortisonet gav omedelbar effekt på lunginflammationen vilket förstås var väldigt skönt men en av biverkningarna av medicinen var trötthet. Nu när medicineringen är avslutad börjar den riktigt pigga, busiga och energiska Tilia titta fram igen ❤.

Flockliv en vårlig januaridag

Att bara få vara hund är fint. Allra bäst är det när man är tillsammans med sina kompisar ❤.

Matic, Finn, Dunder och någon mer 🙂

Sirkos

Fram i full karriär med Sepp i hälarna 🙂

Dunder övervakar tjejernas (Matic, Tilia, Skade) arbete 🙂

Boogie i arbetsledarrollen. Sepp, Tilia, Atto och Solo jobbar 🙂

Finn slyröjer 🙂

God Jul o Gott Nytt 2020!

Årets julkort är hämtat från ”minnenas arkiv” :-). Året är 2013 och duktiga fotografen Josefin Andersson har tagit originalbilden. Bilden är från första dagen av Polarhundsmästerskapen i Lillholmsjö, vår fjärde och sista tävling den säsongen.

Det finns mycket att berätta om den här dagen…..
Dels att vi körde i diket på morgonen på väg till tävlingsplatsen (ingen skada på någon/något) och satt fast en god stund innan bärgningsbilen kom från Östersund och drog oss loss.
Dels att vi precis kom iväg till start eftersom det blev så tajt med tiden p g a avåkningen. Att vi båda kunde starta har vi alla fantastiska hjälpsamma polarhundsvänner att tacka för. Det stod ett helt gäng på parkeringen redo att hjälpa till när vi kom fram.
Dels att det fortfarande är en av de bästa upplevelser jag har haft med vovvarna ute i spåret. Vädret var riktigt dåligt första tävlingsdagen. Så dåligt att de enda startande blev medeldistansspannen. Övriga starter stoppades av arrangören eftersom vädret blev sämre. Snö och blåst gjorde det svårt att se något ute på spåret men de där små ”skånska” vovvarna, som mestadels tränat på barmark, körde bara ner huvudena mot marken, trotsade vinden, hittade spåret och jobbade på i den tunga snön. De var helt fantastiska ❤. Det var nog första gången jag riktigt insåg vilken kapacitet det finns i de här vovvarna. Jag kommer aldrig att glömma den dagen.

De fantastiska vovvarna – Matic, Tasha, Skade, Atto, Dacke och Kira – är sju år äldre idag men pigga och glada. Några går fortfarande i spannträning medan andra har fått smak för cykelträning och promenader.

God Jul och Gott Nytt År till er alla!