Himlen har fått en ny stjärna ❤

Shejrix Quattro
4 juni 2007 – 20 maj 2022

Atto lämnade oss för alltid i fredags den 20 maj. Kanske ändå inte riktigt för alltid, för hon kommer ständigt att vara med oss men inte på samma sätt som tidigare. Vår älskade lilla Atto-Spatto ❤.

Atto har alltid varit en pigg, envis kämpe. Hon blev i det närmaste 15 år. På ålderns höst blev hon lite känslig för plack och hade en del problem med tänderna. Men det redde vi ut bra och Atto kom t o m att tycka att tandborstning var helt ok.

Till slut tog ändå åldern ut sin rätt i form av dålig aptit och därmed avmagring. Det troligaste var njursvikt och då fanns det inte mer vi kunde göra. Sorgen och saknaden efter vår fina, energiska lilla vovve är så stor. Ända fram till slutet var ”träningen” (läs promenaden) det bästa Atto visste. Hon tog sig an promenaderna med samma entusiasm som hon tidigare tagit sig an dragträningen. Fullt fokus framåt! Härliga, fina Atto!

Vi har förstås en uppsjö av fina minnen av alla våra år med Atto. De flesta av dem kommer förstås bara att vara våra minnen men här är några glimtar av alla våra fina dagar tillsammans.

Atto & Matic var kullsystrar. Vi träffade de redan som små valpar och så igen när de var runt 8 veckor och vi skulle hämta Matic. Redan då hade vi ett väldigt gott öga till Atto så när möjligheten öppnade sig för henne att flytta till Skåne var hon så välkommen. Hon & Matic fann varandra direkt igen.

Det fanns ett väldigt tajt band mellan systrarna. Här myser de i en stuga i Drevdagen ca 2 år gamla.

Atto hösten 2008. Foto: Sofia Ericsson

Som ung var Atto bolltokig. Bollintresset har hållit i sig men blivit stillsammare. På äldre dagar nöjde Atto sig med att sno åt sig bollen och så behålla den för sig själv. Jaga boll lämnade hon till ungdomarna :-).

Kvällsmys i hagen med Matic & Sirkos.

Atto var mamma till vår första valpkull. Hon & Hot-Shot fick sju valpar tillsammans – sex tikar o en hane.

Atto var en superb mamma. Hon hade mycket omsorg med sina små men kunde också sätta gränser. Sex av hennes barn stannade dessutom hos oss så Atto har verkligen varit mamma in i det sista <3.

Atto & son Worf 2020.

Atto har alltid älskat att träna. Hon gick med i spannträning tills hon var 12 år. Då övergick vi till promenader. Här är Atto i led med dotter Tasha.

Atto var också en riktig myshund. Favoriten var att sitta i knät och bli klappad på magen. Något som vi uppskattade lika mycket som hon. Foto: Ylwa Malmberg

Käraste lilla vovven.

Atto & Matic var lika på många sätt. Ett gemensamt drag var ”skönsången” som de startade varje gång det var dags för en tur med spannet 🙂

Det blev en hel del tävlande för Attos del – oftast gick hon i led. Här startar spannet ut på Polardistans 160, 2014. Man ser tydligt Attos fokus på bilden. Hon tittar inte ens åt det mötande spannet med grönlandshundar.

Lekvattnet 2013, begränsad medeldistans, Atto i led med dotter Kes. Foto: Josefin Andersson.

 

Under årens lopp har Atto också hunnit med en hel del utställningar. Resultatmässigt är nog en av de jämnaste hundar vi har ställt ut. Hon har nog i stort sett alltid fått bedömningen excellent även om sedan kvalitetspriset har varierat.

Men tävling och träning i all ära. Det är ändå här hemma i vardagen som vi har tillbringat mest tid tillsammans och det är här banden mellan oss har vuxit sig allt starkare. Här är Atto på strövtåg i skogen med Matic m fl kompisar.

Livet i vardagen – höstpromenad med Atto, Kes & Matic.

Vila i frid finaste Atto. Du kommer alltid att finnas med oss!

Nordskånska kennelklubbens officiella utställning i Hässleholm 2022

I söndags var Keiko på utställning i Hässleholm. Nära och bra för oss. Syster Tasha var också anmäld men hon trampade snett tidigare i veckan och hon hade en liten hälta kvar sedan dess och fick därför stanna hemma.

Domare: Sonny Ström

Det var 13 siberians anmälda den här gången. Keiko var däremot den enda hunden i bruksklass. Hon skötte sig utmärkt i ringen.

Keiko fick fin kritik (se hennes egen sida) och förärades ett very good.

Tråkigt nog blev söndagen en rätt regnig dag, bitvis med rejäla skurar. Så det kändes skönt att kunna packa ihop och åka hem innan nästa skur dök upp.

Inofficiell utställning i Växjö

Förra helgen var Solo på utflykt i Växjö. Småland-Ölands kennelklubb hade inofficiell utställning där. Domare var Ewa Widstrand.

Det blev en väldigt mysig dag. Lite gråmulet men inga riktiga skurar. Vi hann med utställning, lite sightseeing och förstås fika. Det sistnämnda tyckte Solo var särskilt fint.

Solo skötte sig bra i ringen. Han vad den enda siberian huskyn anmäld. Tyvärr är det ganska vanligt på inofficiella utställningar. Solo fick fin kritik, Hp och BIR. Därmed gick han vidare till gruppfinal och då fick vi i alla fall lite konkurrens:-). Där gick det så bra att Solo kammade hem första platsen så vi kan inte vara annat än väldigt nöjda med dagen.

Solo i ringen.

Fikastund med lite span på andra gäster.

Kronobergs slottsruin blev vårt utflyktsmål. Det låg väldigt vackert invid Helgasjön.

Solo på äventyr

För en tid sedan var Solo med på tur till Kalmar. Det var förstås spännande. Solo är alltid pigg på nya äventyr. Det blev en väldigt trevlig helg med underbart majväder. Dock inte så varmt att vi kände oss manade att bada :-).

Lek & vila

Värmen börjar så smått komma. Det innebär att vovvarna lägger mer tid på lek & bus och också vila eftersom värmen tar ut sin rätt.

Solo & Khione leker tafatt medan Tilia och Skade hejar på 🙂

Tilia, Sepp & Khione tar igen sig i gröngräset.

Tilia busar med kompis Spirro

Man kan vara två i en agility-tunnel …:-)

Kira, Kes, Keiko, Uhura, Tasha & Dunder har vilopaus i bollkastningen 🙂